Från havets avgrund stiger hon,
vått hår som forsar likt flytande månsken,
ögon som speglar djupets dolda sagor.
Hennes närvaro är ett hemsökande refräng,
en förbjuden melodi spunnet av lockelsen i förlorade rikedomar.
Guld- och silverglans skimrar på hennes hud,
ekande skatterna begravda under vågorna,
varje smycke ett uråldrigt löfte om outsäglig längtan.
I hennes aura upplöses världen—
Där finns bara havets puls,
glimten av ädla metaller,
och ett oemotståndligt rop från andra sidan,
som lockar dig att ge dig hän till det oseddas förtrollning.