”Vad ger du världen?”
”En bestående beröring”, sa hon.

Hennes närvaro dröjde sig kvar långt efter att hon hade gått.
I en konstnärs ateljé smyckade hennes silhuett en gång rummet och fyllde duken med en ny intensitet och mystik.
På en balsal dröjde hennes väsen kvar, en doft som viskade historier även efter att hon hade lämnat den.
I en brudklänning, med blodröda läppar och en spetsig slöja, gav hon rosorna ett pulserande liv i en regissörs tagning.

Hennes aura är djupröd.
Så stark, som djupröda läppar som viskar hemligheter i ditt öra.
Så mystisk, som glöden från en scharlakansröd karneol.
Fängslande, men alltid utom räckhåll.

I djupröd ton lämnar hon ett spår lika fint och djupt som penseldragen på en duk.
Hon är musan, som när dina drömmar med en varsam uthållighet.